Väder, dåligt humör bla...

Jaha då tänkte jag skriva av mig lite igen då. Vet inte om det egentligen händer så mycket speciellt i mitt liv om jag ska vara ärlig. Känslosam bergochdalbana som stundom får mig att tappa lusten eller intresset helt. Jobbigt när saker och ting ska vara så jäkla svårt hela tiden. Har varit på spa med jobbet, vilket iof var mycket trevligt. God mat, trevliga samtal, god dryck och trevlig behandling. Massage som borde vara underbar som bara visade hur dåligt jag tar hand om min kropp. Men men jag får skylla mig själv när jag inte tänker på mig själv. Hahaha trodde man skulle bli utvilad och pigg av att vara på spa, för mig blev det den totala motsatsen....var länge sedan jag var så här trött. Går här hemma som en zombie och får absolut ingenting gjort. Bara stirrar tomt framför mig....ska försöka sova lite tror jag...och till detta ett fruktansvärt väder ute. Jag blir så deprimerad och på ett fruktansvärt humör. Så just idag är det kanske bra att jag är ensam och övergiven för jag är minsann ingen snäll Carin idag. Vilket osökt för mig till min nästa fundering...Hur kommer det sig att man så ofta får höra att man inte får ge utlopp för sitt dåliga humör, eller sin ilska? När jag varit på sådant här humör så brukar jag ofta få höra att jag är löjlig eller barnslig. Men andra människor får visst visa sina dåliga sidor hur mycket dom vill och på nått märkligt sätt blir det min uppgift att göra dom glada igen. Men vad får man för det?? Jag börjar inse att jag nog faktiskt inte får ut någonting av det. Nu ska jag inte framstå som att det här kommer som någon överraskning. Hela min uppväxt och mitt liv fram tills för inte så länge sedan har varit så. Att få stämpeln som den snälla och den som alltid är glad är både en välsignelse och en förbannelse. Välsignelsen är ju naturligtvis att människor tycker om andra glada människor. Man litar på personer som visar glädje och omtanke och som månar om andras lycka, vilket naturligtvis är underbart att folk tycker och tänker det om mig. Förbannelsen ligger i att det verkar som att om man alltid är glad, i andras ögon, så är det tydligen helt legitimt att utnyttja detta och mig, att dumpa dålig energi på mig men aldrig på något sätt låta mig göra det samma. Jag vet att jag nu låter bitter och besvärlig och jag kommer som vanligt att be om ursäkt för att jag sänder ut negativitet, att jag kanske gör någon upprörd, att någon kanske tar åt sig,att jag fått någon att känna sig obekväm, att någon plötsligt inte tycker om mig för att jag visar en annan sida, att jag har svikit min post som den som ständigt försöker vara en glädjespridare och någon som boostar andra. Så jag vill från hela mitt hjärta be om ursäkt för allt detta..... Men jag har fanimig också rätt att bli arg och ledsen när vänner sviker, när någon sårar mig, när den jag tycker om inte tycker om mig, när det är tråkigt och pissigt väder ute, när jag har ont eller mår dåligt, när jag känner mig övergiven och när ensamheten är på väg att sluka mig, när mina planer grusas eller vad annat skit som uppstår i ens liv och jag har också rätt att säga det och visa det, precis som alla andra.....Så det så.... Färdigaggrat för idag.... Puss och kram